Hoppa till sidans innehåll

V-SM, Huuwwaa...

07 AUG 2010 18:38
Veteran-SM i friidrott har gått av stapeln under helgen. Här kommer en medlems funderingar innan, under och efter den minst sagt händelserika tävlingen.
  • Skapad: 07 AUG 2010 18:38

Det började med att Anders Andersson ringde mej och frågade om jag inte skulle med till Högby på DM-5000meter. Det är bara en anmäld i M35 lät han mig veta. Bara och åka och plocka hem medaljen... Hmm, tyvärr kunde jag inte aktuell dag men tanken att springa 5000 meter på bana slog rot. Så när inbjudan från samma Anders kom för att springa 5000 meter på V-SM så slog jag till mer eller mindre på stående fot. Kollade några resultat och så att nå ja, sist kommer jag ju inte. Dessutom springer man ju i seedade heat så jag lär väl få springa med 60-åringarna, typ. Så, hur farligt kan det va? 

När jag så, glad i hågen tittade på Högbys eminenta hemsida efter startlistan till mitt heat, blev jag, minsta sagt ganska vit. Min mor var på besök och vi satt och drack en kopp kaffe vid matbordet och pratade om nämnda tävling. Hon fick då uppleva sin son först glatt prata om hur roligt det skulle bli att springa bana, sen helt vit sjunka ihop på stolen som en klick utspilld filmjölk, sen helröd i ansiktet studsa omkring i hela rummet och yra att han måste ringa Anders och avanmäla sig direkt....

Jag hade insett att jag hade galet fel vid mitt beslut att anmäla mig till tävlingen, det var inte alls seedade heat, startordning klass för klass, startlistan lät mig inte heller bli glad, det var en kille anmäld på 14.36, hmm, snabbt uträknat insåg jag att jag skulle få springa på om han inte skulle varva mig inte en eller två utan 3 gånger... på 5000 meter... Snabbt kollat på resten av fältet insåg jag att jag nog skulle få springa helt själv sista varvet... Jag som inte varit på friidrottstävling mer än framför TV:en såg framför mig hur jag i ensamt majestät skulle springa runt på en stadion med massa människor som rullar tummarna och väntar på att han, den där slöa ska gå i mål.... NEJ!!!!!
Mattias Sunneborn skulle vara med också, inte fasiken kan jag delta i samma tävling som MATTIAS SUNNEBORN!!!

Efter några tankerepor, en joggrunda och en dags häckklippning (finns det något tråkigare än att klippa en häck?) bestämde jag mej för att ändå genomföra tävlingen, viljan att springa 5000 meter är stor, erfarenheterna under tävlingarna kommer stärka mig och man är väl ingen fegis??

Några dagar senare och några timmars bilfärd med Anders Andersson, hans fru Maria (är dom gifta?), Anders Elmosson, min fru Petra och Molly, min treåring står jag där på startlistan där dom precis meddelat att 14.36 var nog personbästa satt för ett bra tag sen blir jag anvisad vart jag ska stå. Har pratar med min personliga varvräknare (hur coolt är inte det, personlig varvräknare!!) om hur jag vill ha tiderna. Helt plötsligt säger starten, på era platser! Jag tar stegen fram till linjen och tänker VÄNTA!! jag är inte färdig, har jag gjort alla förb. och så går skotten. PANG! Och så springer vi iväg.

Starten har precis gått! 

(Starten har gått!)

 

Gött, alla tankar bara rinner bort och man börja springa, denna sysselsättning vi alla älskar så förtvivlat, det enkla att bara sätta en fot fram för den andra i ett lagom eller kanske ibland för fort tempo. Denna gång blev det nog i för fort tempo eftersom jag redan när den mer och mer hatade varvräknaren låter sig meddela att det är 8 varv kvar. 8 VARV, är du knäpp, det orkar jag aldrig, 3 kanske 4 varv men aldrig ÅTTA..  Jodå, ni vet alla hur det slutade 8 blir till 7 blir till 5 blir till 3 blir 1 blir till spurt, (nåväl, kanske inte spurt men ändå.)

19.20, inte alls nöjd men ändå väldigt skönt att klarat av dom där jävla 5000 metrarna. Går tillbaka efter en stunds flåsande till dom andra i klubben, Sara och Maria är där, Petra är på toa med Molly, resten värmer upp. Jocke ska ju starta om någon minut. Jag möts av "Vad bra det gick!" av Sara den alltid positiva och entuasmerande människan. Ja, tjena! tänker jag men känner att jag direkt blir lite gladare och mindre besviken. Jag börja berätta om känslor ochtider i rasande fart när hon helt plötsligt utropar "Jisses, jag tror vattnet gick, kan det va så?" Ett antal par ögon vände riktning och jajamensan antingen har människan kissat på bigtime eller så har korken sprungit läck. Blixtsnabbt fattar Sara galoppen och slänger sig i liggande läge och säger nått om att barnet inte är fixerat och måste ligga ner men vad ska vi göra nu. PETRA!! Hon har koll på detta men va fan hon är på toan! SKIT! Börjar veva upp gammal arkiverad information och "Om vattnet går och barnet inte är fixerat måste man åka ambulans i liggande läge." När jag fick den informationen var man betydligt yngre och tänkte väl att va fan, släng in kärringen i bagagen och dra till BB så löser man väl biffen, inte lika cool nu kan jag säga! Ambulans kanske finns här så vi kommer överens om att jag ska kuta upp till sekretariatet, då kommer jag på, Jocke, han ska ju starta nu. Frågar snabbt om jag ska stoppa honom. Då svarar hon lugnt, nää, inte behöver vi det, hon mådde ju bra och låt han springa. Fantastisk härlig prioriteringsordning i den familjen måste man tillstå!!

Jocke springer medans Sara...

(Sara medans Jocke springer 5000 meter)

 

Nåväl ambulansen tillkallades, skulle komma från Kalmar, det var ju inget akut läge, lekte samband mellan patient och SOS ett tag. Fick kolla mammas status och färg och konsistens på vattnet (jäklar vad vatten där var och nej, jag behövde inte smaka på det, huuaa). Jocke kom i mål och blev snabbt informerad, han hade undrat varför Sara låg ner och varför flyttades hon inte till skuggan och varför sa ingen nått! Jag kan berätta att hade någon tagit tid på Jockes tid på dusch och omklädning hade Gundes rekord flygit all världens väg. Hans eftersvettningar hade inte ens börjat när han var tillbaka hos Sara. 

Målgång för Jocke

Jocke vid målgång, 18.06.02 8:a i M40 

 

Anders och Anders lopp avlöpte väl och ambulansen kom och efter Sara avkrävts löften om att rapportera in fortsättningen till sekretariatet för vidare upprop via speakern, alla var ju så nyfikna på resultatet och det kunde ju inget annat bli än en fullfjädrad friidrottare, var dags att åka hem. Det var klart skönt att sätta sig i bilen för en färd till Färjestaden för den obligatoriska pizzan. Ölandsbron visade upp sig i sin vackraste prakt i skymningsljuset och småland låg som en vacker glödande täcke framför oss. Molly avrundade och tyckte det varit spännande med ambulansen som hämtat Sara, vi andra kunde inte annat än att instämma. Minnesvärt var även 85:åringen som tog ett nytt världsrekord!! på 800 meter för M85. Den gamla farbrorn sprang in på 3.20! 10 sekunder långsammare än mitt tänkta varvtempo, 85 år gammal!!   

Anders Andersson    

 Anders Andersson, 8:a 21.51.11 

Anders Elmosson

Anders Elmosson, 18.20.27, 6:a i M45

 

Avrundar denna berättelse med att säga att Sara efter en lugn natt kunde fortsätta till Västervik. Fortsättning följer med den historien och självklart väntar vi alla med spänning om mer information om den blivande klubbmedlemmen!!

Länk till resultat--->>

 

Klart slut / Andreas G.Ainemo

 

 

 

räknare
räknare

Skribent: Andreas G. Ainemo

räknare 
sedan 2011-01-06

 

Postadress:
Hultsfreds LK
Anders Andersson, Slättvägen 14
57735 Hultsfred

Besöksadress:
Anders Andersson, Slättvägen 14
57735 Hultsfred

Kontakt:
Tel: 0732188589
E-post: This is a mailto link

Se all info