Hoppa till sidans innehåll

Ultravasan 2015

27 AUG 2015 15:40
Så var det äntligen dags för ännu en tur i fäders spår. Denna gång hade jag lyckats lura med mig en löparkompis från klubben.
  • Skapad: 27 AUG 2015 15:40

Vi vaknade kl 01:15 på lördagsmorgonen Niklas, jag och ytterligare en springtokig vän ifrån Mariannelund vid namn Frank-Johan som bodde i samma stuga som oss. Vi hade bara sovit ett par timmar men det var inga problem att vakna till liv. Eftersom bussen till starten i Sälen avgick redan 02:30 blev det ganska hektiskt med alla förberedelserna, men som tur var hade vi plockat fram kläder, tejprullar vaselin mm, redan kvällen innan så allt flöt på. 

Bussresan till Sälen gick fort och det var en positiv och avslappnad stämning på bussen. När vi klev ur bussen var det ungefär 1, 5 timmar kvar till start så det var bara att gå in och sätta sig i det uppvärmda tältet för det var inte mer än 3- 4 grader varmt ute . 

Fördelen med långa lopp är att man slipper värma upp så strax innan fem gick vi och lämnade in vår påse med ombyteskläder som funktionärerna skulle köra till Evertsberg och gick in i startfållan. Niklas såg ut som rena elitlöparen i sina korta tajts och kortärmade tröja medans vi andra längst bak i fållan var mer påpälsade.  

När startskottet gick och eliten väl kommit iväg så började vi jogga lite smått men redan efter några hundra meter så var det bara att börja gå i uppförsbacken. Vis av lite erfarenhet och tips så har jag förstått att man måste spara på krafterna genom att gå i alla uppförsbackar för att orka hålla igång löpsteget framåt eftermiddagen och inte tvingas krypa de sista milen till målet.  

När vi gått ett par kilometer och redan varit igång i nästan 20 minuter så vände vi oss om och tittade på den otroliga utsikten och insåg att vi tagit oss många höjdmeter upp på ”berget” men vi hade ca: en kilometer till att gå i rejält uppförslut innan vi äntligen kunde börja ta ut löpsteget.  Det var en enkel match att springa ifatt de minuter vi tappat på gången i uppförsbacken och när vi kom fram till Smågan hade vi justerat kilometertiden till en acceptabel nivå och vi var på banan igen.  

Efter Smågan börjar den roligaste delen av banan för då springer man på en helt fantastisk vandringsled bestående av skogsstigar och träspångar som omgärdas av helt sagolika vyer. 

Solen hade nyss gått upp och dimman svepte över myrar och småtjärnar och stämningen var smått magisk och man blev helt övertygad om att det finns både troll och älvor i Dalarna. Känslan av att springa i den här miljön just denna morgon gör att man känner sig otroligt priviligerad som får uppleva detta. 

När vi kommer in till Mångsbodarna har klockan strax passerat halv åtta och då har det redan blivit så pass varmt att jag också kan klara mig med en kortärmad tröja. Frank-Johan som varit den som dragit mest fram hit känner att han vill sänka tempot lite och Niklas och jag ger oss iväg lite före honom på väg till Risberg.  

Allt flyter på och kilometerna bara rullar iväg vilket till stor del beror på att vi hela tiden pratar på och diskuterar om allt från träningsupplägg till politik. Vi passerar Risberg och fortsätter mot Evertsberg och när det återstår en halvmil kvar dit så passeras 42,1 km gränsen och en maratondistans.  Och vi börjar samspråka med några övriga deltagare och konstaterar då att vi ligger bra till tidsmässigt. Då hade vi varit ute i 4 timmar och 40 minuter och bara tre kilometer kvar tills vi kommit halvägs till Mora. 

När vi nått Evertsberg hämtade vi ut våra påsar och bytte om till torra kläder samt fyllde på med en hel del vätska. Jag försökte äta lite men lyckades bara tvinga i mig en halv pannkaka och några geléhallon. Efter 20 minuters rast var vi på språng igen. Vägen till Oxberg gick bra men jag började känna att jag druckit för lite vätska och hinkade i mig nära en liter när vi kom dit. Det blev en jobbig mil efter det och Niklas fick peppa mig rejält emellanåt för att vi skulle bibehålla ett hyggligt tempo.  

Jag piggnade till strax innan Hökberg och då var det Niklas tur att gå in i en svacka och de sista två milen bestod av en fajt mot hjärnspökena och vi försökte peppa varandra så gott vi kunde.  

Det slutade med att vi båda överträffade våra förväntningar rejält och vi korsade mållinjen i Mora strax före klockan halv fyra. För vår stackars vän från Mariannelund slutade dagen inte lika bra tyvärr. När han kommit till Hökberg med bara två mil kvar till mål blev han avrådd av läkaren att hoppa av pga, överhettning. Han var klok nog att följa rådet.  

Jag ser gärna att vi får sällskap av några fler från HLK nästa år för det är tydligt att loppet inger lite respekt och inte ”säljer” slut likt övriga lopp. De hade satt en maxgräns på 1500 i år och fick 1240 anmälda men bara 900 startade loppet. 

// Robert.

Skribent: Robert Hjelm

räknare 
sedan 2011-01-06

 

Postadress:
Hultsfreds LK
Anders Andersson, Slättvägen 14
57735 Hultsfred

Besöksadress:
Anders Andersson, Slättvägen 14
57735 Hultsfred

Kontakt:
Tel: 0732188589
E-post: anders_runners@hotma...

Se all info