Hoppa till sidans innehåll

RAPPORT FRÅN LÖPARESAN

15 NOV 2013 11:33
Här är en rapport från årets löparesa som gick till Frankrike
  • Skapad: 15 NOV 2013 11:33



Marathonresa till Frankrike.



Årets löparresa blev en tripp till Nice och den Franska Rivieran.



Det var ett förväntansfullt gäng som vaknade tidigt på
lördagsmorgonen på Hotell Ibis Arlanda. 
Vi intog en snabb frukost och packade in oss i ett par minibussar för
att ta oss de sista kilometrarna till flygplatsen. Allt rullade på väldigt
smidigt och vi landade i utsatt tid i Nice vid tiotiden. Efter en kort bussresa
hoppade vi av vid en stor park som låg ett par hundra meter från hotellet och
vi började traska genom parken med alla våra väskor på släp. Nu kändes det att
vi kommit lite söderut på klotet för vi fick ta av oss både jackor och långarmade
tröjor vilket ingen klagade på. Efter en stunds letande hittade vi fram till
vårt lilla hotell och kunde checka in trots att vi var lite tidiga. Hotellet
var av ”budgetvarianten” så vi fick bära alla väskor och en barnvagn 4- 5
våningar upp för en smal trappa eftersom det inte fanns någon hiss men rummen
var ganska mysiga.



Eftersom maratonloppet skulle starta redan klockan åtta på
söndagsmorgonen installerade vi oss snabbt och begav oss sedan ner till
stranden för att hämta ut våra nummerlappar. Turligt nog hade Jocke varit
förutseende och fixat till ett läkarintyg från Dr Alban med stämpel och allt
där vi bara kunde fylla i namn och födelsedata ifall de skulle kräva det vid
anmälan. Det visade sig snart att fransmännen var väldigt noga med det så utan
dessa förfalskningar hade vi nog aldrig fått startat i loppet. Lättade över att
ha våra nummerlappar i kassarna gick vi ner en sväng på stranden där några av
oss badade fötterna i medelhavet som var ca: 20 grader varmt.



Dagens sena middag intog vi på gågatan precis utanför vårt
hotell på en av alla de hundratals uteserveringar som fanns bara i kvarteret
där vi bodde. Vi tog en ganska tidig kväll för att ladda inför morgondagens
uppgift då vi skulle ta oss från Nice till Cannes per fot via en uppmätt bana
på 42 km och 195 meter.  



Söndag:



Eftersom vi gick och lade oss ganska tidigt hade jag redan
varit vaken ett par gånger innan den galna tuppen i min telefon skrek att det
var dags att gå upp. Klockan var sex och det var bara två timmar till start så
jag gick upp och tuggade i mig så mycket jag mäktade med av min stora smörgås
jag införskaffat kvällen innan på Subway. Eftersom det var så nära till starten
från vårt hotell och vi bestämt att vi skulle mötas utanför vid klockan 07:15
så gick jag och lade mig en stund till. Strax innan sju gick jag upp igen och
gjorde de sista förberedelserna inför loppet och nu började i vanlig ordning en
fråga dyka upp allt oftare i huvudet:  varför
gör jag detta?



 Joakim och Sara som
bodde vägg i vägg med oss dök upp med Albin (3 år) som skulle sysselsättas av
de som inte skulle springa idag. Vi som skulle springa samlades slutligen på
gatan utanför hotellet och vädret var bästa tänkbara med ca: 15 grader i
luften.  Det tog bara ett par minuter att
ta oss till startområdet där det myllrade av löpare eftersom det bara var 40
minuter kvar till start. Vi började leta efter inlämningen av påsen för
överdragskläderna och eftersom ingen av oss läst informationen vi fått
tillräckligt noga i vanlig ordning så fick vi fråga oss fram. Det blev nästan
lite panik eftersom det var på andra sidan av startfållan och parken där vi
befann oss så det blev till att börja springa. När påsen väl var inlämnad och
vi tagit oss tillbaka till starten hade vi ändå nästan tio minuter kvar till
start.  Vi delade på oss och gick in i
våra fållor och då dök den där frågan upp igen: 
varför gör jag detta?



Jag har sprungit några maratonlopp nu och vet att det ALLTID
gör ont, mer eller mindre men det gör alltid ont att springa ett maratonlopp
och nu var det dags igen. Speaker eggade upp löparna i vanlig ordning minuterna
innan start och så small det. Startskotten brann av och så började kampen åter igen.  Jag såg redan efter första kilometern på min
klocka att det inte var läge att satsa på ett nytt personligt rekord så jag
ställde ganska snart in mig på att få en så behaglig resa det går utan att för
den skull ”fega” mig genom loppet.



Vi sprang större delen av loppet längs med Rivieran och det
kändes ganska inspirerande att tillsammans med nästan 9000 till halvtokiga
individer lufsa fram längs kanten av medelhavet och bara njuta av vädret och
utsikten. Det flöt på ganska bra de tre första milen som vanligt men som jag
tidigare hört och även lärt mig av erfarenhet så är det just vid 30km strecket
som ett maraton börjar. Det brukar vara här någonstans som hjärnan börjar
försöka övertala kroppen att sluta springa och börja gå istället och det är
allt som oftast nu man brukar börja få ont lite överallt. Det kan variera från
smärta i foten, magen till knäna eller axeln, mm.



Just Idag när 30km skylten passerades vände vi rikting och
vek in längs med en stor bukt in mot Cannes och där möttes vi av en helt
sanslös motvind. Det gjorde definitivt inte benen piggare precis och efter
ytterligare en kilometers löpning kom vinden snett framifrån vilket gjorde att
den fina sanden från stranden blandad med det salta vattnet piskade mot
ansiktet och ögonen. Jag intalade mig själv att försöka hålla mig joggandes
till 35km och sedan gå till målet för det var så extremt tufft att motivera sig
att kämpa under de förutsättningarna. Vid 35 km förlängde jag mitt tidigare mål
med ett par km och tänkte då jogga fram till 37km och gå sista halvmilen. Men
jag lyckades av någon anledning kämpa på ända till 40km då vi möttes av en ännu
starkare motvind och jag tvingades gå ett par hundra meter innan jag lugnt
joggade de sista 2km till mållinjen. Jag uppskattar att det var vindar på
mellan 20- 25 sekundmeter och för att förklara lite hur mycket det blåste så innebar
blåsten att kravallstaketen som var uppställda utefter banan blåste omkull som
käglor och det är ju inte mycket luftmotstånd i ett kravallstaket.



Man kan inte låta bli att imponeras av Nils-Allan som
lyckades kämpa sig i mål bara någon minut över 3 timmar. Övriga i gänget (
Jocke, Sara och undertecknad ) fick plåga oss nästan en timme längre än Nisse
innan vi lyckades korsa mållinjen i Cannes. Efter tågresan tillbaka till Nice
tog vi oss en behövlig dusch och sedan blev det en rundvandring i staden och
ytterligare en god måltid på en av de många uteserveringarna.



Måndagens stora händelse innebar en tur med tåget till
Monaco där vi tillbringade större delen av dagen och det var en häftig
upplevelse med alperna mot nordväst och medelhavet åt söder. Vädret var helt
fantastiskt med en sol från klarblå himmel och drygt 20 grader.  Vi sprang på Pernilla Wiberg och Bödvar på
torget mitt i stan och Jocke såg en massa snabba bilar av diverse kända märken
och vi klättrade upp till furstepalatset och kollade utsikten. På kvällen kände
vi oss lite vågade och de flesta av oss provade på lite inhemsk mat så som
sniglar och grodlår vilket verkade vara en lite positiv överraskning för
merparten.



På tisdagen var det hemresedag men eftersom flyget inte gick
så tidigt hann vi med en liten morgonjogg och även en shoppingrunda innan det
var dags att ta taxin till flygplatsen.



Slutligen vill jag tacka alla som var med för ett
jättetrevligt resesällskap. Och det om något gör ju att resan upplevs som ännu
roligare och minnesvärd. Jag hoppas även att denna lilla berättelse kanske  lockar några fler att hänga med nästa år för
jag känner mig redan sugen på att börja planera inför nästa års löparresa.



//Robert



 



 



 

 

Skribent: Anders Tuvesson

räknare 
sedan 2011-01-06

 

Postadress:
Hultsfreds LK
Anders Andersson, Slättvägen 14
57735 Hultsfred

Besöksadress:
Anders Andersson, Slättvägen 14
57735 Hultsfred

Kontakt:
Tel: 0732188589
E-post: anders_runners@hotma...

Se all info