Hoppa till sidans innehåll

Tuff Tuffare Tuffast


 

Under diskussioner och planeringar om vilka maratonlopp man har sprungit eller tänker springa dyker många frågor upp angående loppets karaktär. Är det ett bra arrangemang? Är det en stor sportmässa? Ingår pastaladdningen i startavgiften? Men den stora frågan är alltid den om banans struktur. Är banan lättsprungen? Finns det möjlighet att sätta pers? Det frågas mycket sällan om man får uppleva hårda kroppsutmaningar eller oförglömliga naturupplevelser. För egen del har jag under senare år försökt att planera in något eller några av de lopp som ingen annan frågar efter, och det är dom loppen som starkast stannar kvar i både minnet och i kroppen. Jag ska här pressentera några sådana utflykter.

Jag hade genom annonser, inbjudningar och hörsägen fått reda på att det på långfredagen skulle arrangeras ett lopp i Danmark som heter ”Aalborg brutal marathon”. Det skulle också vara en extremt jobbig bana med många och branta backar. Man har ju alltid hört att Danmark består av ett platt landskap, nästan fritt från backar och höjder, vilket inte stämmer överens med texten i den Danska inbjudan. Enda sättet att ta reda på vilket som var mest sanningsenligt, skolans geografibok eller den Danska inbjudan var ju att själv ta reda på det, genom att åka dit själv och undersöka saken.

Expot var av det mer spartanska slaget. Man fick sin nummerlapp och fyra säkerhetsnålar, sen var det bara att gå till omklädningsrummet och byta om. Inte långt efter starten kom den första chocken. En backe som var så lång och brant att man var tvungen att fästa blicken rakt ner i asfalten för att slippa se hur långt det var kvar till toppen. När man väl var uppe sprang man snart in i en bokskog med fina löpvänliga stigar, men som snart mynnade ut i ytterligare en inte lika brant backe, men betydligt mer svårsprungen på grund av terrängen. Nu var två svåra passage avklarade, nu måste väl det värsta vara avklarat? Men där bedrog jag mig. Ca två km före varvningen kom en backe som jag inte trodde kunde förekomma på ett marathon. En deltagare från Växjö sade efter loppet: ”Om jag ska förklara för löparkompisarna hemma i Växjö så finns det ingen backe hemma som jag kan jämföra med”. Jag skulle nog jämföra den med Faggemåla backen i Silverdalen. Eftersom det här var en sex varvs bana så kan Ni räkna ut att banan innehöll 6x3=18 grymma backar. På hemvägen förstod jag varför den heter ”brutal marathon”.

På hemvägen diskuterade jag med mitt resesällskap om kommande tävlingar, och jag frågade om någon hade sprungit Soteleden terrängmarathon som skulle gå sex veckor senare. Jo, det var det någon som hade, och som också berättade att dagens mara var rena barnleken mot Soteleden. Det hade man ju svårt att tro att det kunde finnas något jobbigare med den värkande kropp man just då hade, men återigen hur kontrollerar man sådana uppgifter. Jo, att åka dit och själv uppleva äventyret.

Även här var expot av det enklare slaget. Enda skillnaden var att förutom nummerlapp och nålar fick man här en karta över terrängen så man skulle kunna följa med på kartan var man befann sig. Loppet gick på en hårt kuperad vandringsled i skogen, vilket gjorde att det inte gick att köra ut några vätskestationer, så i inbjudan framgick att man var tvungen att medföra ryggsäck med vatten, mat, förstärkningsplagg och mobiltelefon så man skulle kunna ringa efter hjälp om något oförutsett skulle hända. Utmed banan fanns ett antal kontroller där man skulle stämpla ett startkort för att bevisa att man varit där. Efter sex 6 tim och 41 minuter var äventyret till ända, och i skrivande stund två veckor senare har jag fortfarande sviter av loppet, men roligt var det.

Om nu dessa lopp var tufft och tuffare så kan jag utan tvekan säga att Olympus marathon i Grekland var det tuffaste jag har gett mig i kast med. Dit åkte Anneli och jag på midsommar semester 2006. Vi hade på Internet sett mycket vackra bilder från tidigare lopp som går på Greklands högsta berg. I kombination med att stanna på några greköar efter loppet bestämde vi oss för att delta. Vi blev utkörda till startplatsen tidigt på morgonen innan solen hade gått upp. När vi satt där på en bänk mitt ute i skogen i kolsvarta natten visste vi inte vad som väntade oss i form av brant uppförslöpning till högsta punkten på 2800m höjd, svåra passage där funktionärer övervakade att inga olyckor skulle inträffa och löpning genom snödrivor där man var tvungen att fästa sig i livlinor. När man nått toppen väntade nerförslöpningen som om möjligt var både jobbigare och besvärligare än klättringen uppför. Anneli passerade mållinjen efter drygt åtta timmar och jag två timmar senare.

När klubben planerar för årets klubbresa har jag aldrig hört att något av dessa loppen har kommit på förslag, men varför inte? Upplevelsen kan vara minst lika minnesvärld som att åka till  Budapest eller Aten. Jag har dessutom har fått uppleva Swiss Alpin marathon i dom Schweitziska alperna, men det är ju en ultramara ca 70 km lång, så den kräver ju sin egen historia.

Born to run

Göran

 

 

                        .

 

 

 

Uppdaterad: 01 JUL 2009 13:25 Skribent: This is a mailto link

Postadress:
Hultsfreds LK
Anders Andersson, Slättvägen 14
57735 Hultsfred

Besöksadress:
Anders Andersson, Slättvägen 14
57735 Hultsfred

Kontakt:
Tel: 0732-18 85 89
E-post: This is a mailto link

Se all info

räknare 
sedan 2011-01-06