Hoppa till sidans innehåll

Tingeling på Torget


 

Vissa marathonresor kräver mycket liten förberedelse och kan bestämmas med bara några dagars förberedelse, som t.ex Italien resorna som jag har fått bra rutin på genom åren och som nästan sköter sig själva. Andra däremot kan kräva betydligt längre framförhållning och förberedelse med bland annat visum, försäkringar och sjukintyg. En sådan resa var den till Moskva som Ove Klingstedt och jag gjorde den 11-14 september i år. Jag hade hört mig för med andra löpare som jag visste hade varit där, och som gav mig rådet att ha tålamod och ha god tid på mig vad jag än skulle företa mig, vilket skulle visa sig vara ett gott råd.

Det hela började ett år innan då Ove och jag var på hemväg från Vilnius marathon och medan vi väntade på flygplatsen funderade över kommande äventyr, då Ove sa att jag skulle gärna vilja åka till Moskva, finns det inget marathon där, i så fall är jag intresserad av att åka dit. Så fort vi kom hem undersökte vi den frågan och kunde konstatera att Moskva marathon gick samma helg som vi var i Vilnius, så vi hade ett år i förberedelse på oss.

Nu är det ju ingen garanti på att allting går som man tänkt sig bara för att man har gott om tid. Att ordna flygbiljett och övernattning var inte värre än att åka var som, men jag får sura uppstötningar när jag tänker på alla turer som var med visum ansökningarna och hur mycket pengar det kostade, men det var ändå inte det största hotet mot att resan skulle bli av.

Ca tre månader innan resan märkte Ove att det var något som  inte stämde med sin kropp. Han var trött på jobbet, ja det var ju jag också, Han blev trött bara av att klippa gräsmattan. Ja, det blir jag också, bara jag tänker på det. Men vad värre var, han blev totalt utmattad bara av den kortaste och lugnaste träningsrundan. När han var tvungen att promenerande vända hemåt bara efter två km löpning besökte han en läkare som kunde konstatera att han hade fått hjärtflimmer, vilket innebar att hjärtat slog i otakt och blodet blev inte syresatt som det skulle. Läkaren ordinerade honom medicinering som skulle hålla blodvärdena på en viss nivå under fjorton dagar för att sedan göra en elkonvertering på hjärtat. Det här lät ju inte något trevligt, men var nödvändigt oavsett om vi skulle till Moskva eller inte. En månad före avresan fick Ove elbehandlingen och hjärtat tickade normalt igen. Men eftersom förberedelserna inte blev optimala föredrog Ove att springa ett tio kilometers lopp i Moskva istället för marathon.

När vi väl var framme i Moskva fick vi erfara lite av vad vi hade blivit varnade om. Det krångligaste var när vi åkte tunnelbana och anhalterna var skrivna med ryska tecken som gjorde det näst intill omöjligt att veta var vi var, men hjälpsamma ryssar pekade på vår karta och så småningom hittade vi fram. Ytterligare ett irritationsmoment var nummerlappsutdelningen som sköttes av endast en engelsktalande ryss som skrev om våra anmälningsformulär till ryska tecken alltmedan kön till honom bara blev längre och längre.

Nu var ju Moskva en stad som vi var mycket nyfikna på, så för att se så mycket som möjligt på dom dagarna vi hade till buds så promenerade vi runt så benen värkte för att se vad staden hade att erbjuda. Vyer som vi många gånger hade sett på TV ville vi ju inte missa. Kreml, där grabbarna som styr landet  håller till var en intressant plats som var omringad av en hög mur och var liksom en stad i staden. Utanför muren var den imponerande marmortribunen där potentaten stod och vinkande till folket på första maj samtidigt som pansarvagnarna paraderade förbi. På tal om potentaten så hade vi nöjet att få en pratstund med både Stalin och Lenin. Att ryktet om deras död är betydligt överdrivet vill jag med bifogat bildmaterial ha bevisat.

Att start och mål var förlagt till Röda Torget gav en extra krydda till arrangemanget. Både tio kilometerslöparna och marathonlöparna samlades för gemensam start klockan tolv. De båda distanserna gjorde sällskap de första tio kilometrarna och när den kortare varianten hade målgång fortsatt resten en tvåvarvslinga utmed Moskvafloden där det stod en rysk militär vid var tredje lycktstolpe. Vad dom vaktade tror jag inte att dom själva visste. Som marathonsamlare vill man ju bära med sig något speciellt minne från sina olika lopp, och från Moskva hade jag bestämt mig för att på upploppet sjunga ”tingeling” för dom som hade dröjt sig kvar. Ove varnade mig och trodde jag kunde bli inburad, men trots att jag inte hade mycket luft kvar tog jag några djupa andetag och sjöng så många fraser på tingeling jag ur minnet kunde greppa de sista hundra metrarna. Nu var det nog inte många som varken hörde eller vad det var för låt jag väste ur mig, för arresterad blev jag inte. Ove som hade gott om tid efter det att han gick i mål till det var dags att se mig passera mållinjen disponerade den tiden mycket väl. Dagen innan loppet laddade vi på en gatuservering på röda torget med en rysk pilsner till en kostnad av 90:- och vi lovade kyparen att aldrig gå i den turistfällan igen. Men medan jag slutförde mitt lopp hade Ove rekat fram en ny bar på en närliggande bakgata där vi summerade dagens övningar över en bira för halva priset. Det är ju först då man inser vilket äventyr man har varit ute på.

Dagen efter loppen gick vi runt på övriga sevärdigheter som vi hade missat som t.ex den okända soldatens grav, dit vi hade turen att komma just som en vaktavlösning ägde rum. Därefter var det bara att ta sig till flygplatsen och åka hem. Trots alla visum och inreseregler kan vi rekommendera loppet och resan till Er som är intresserade.

 

Born to run

Göran

 

 

 

Uppdaterad: 08 JUN 2016 06:01 Skribent: Anders Tuvesson

Postadress:
Hultsfreds LK
Anders Andersson, Slättvägen 14
57735 Hultsfred

Besöksadress:
Anders Andersson, Slättvägen 14
57735 Hultsfred

Kontakt:
Tel: 0732-18 85 89
E-post: This is a mailto link

Se all info

räknare 
sedan 2011-01-06